I gryningslandet
Hej kära blogg!
Jag kom förut att tänka på hur sjukt längesedan det var som jag uppdaterade!
Klockan är nu 05.02 och jag kan inte somna om. Så nej, jag har i alla fall inte försovit mig.
Snabb uppdatering:
1. I lördags var det party här i mitt hus. Det var riktigt trevligt, med härliga vänner, precis rätt folkmängd för det här huset, fin stämning, osv.
2. Jag firade 1:a advent i går med Petri. Vi satt i soffan, åt chips & citronmuffins och kollade på Mysteriet på Greveholm hela dagen. Gött!
3. På tisdag är det "miljödag" i skolan. Usch, jag önskar att jag vore mer nöjd med mitt arbete...
4. Just det! Jag har ju fyllt år också. Bland annat fick jag en systemkamera (som jag har grymt svårt att förstå mig på, men men, jag lär mig väl).
Ja, vad ska jag säga?! - ÄNTLIGEN 20!!!
5. För länge, längesedan knäppte jag kort på mina smycken från skolan. Jag tror inte att särskilt många har missat dem, men jag lägger upp dem ändå.
6. De här uppdateringarna får duga så länge, det måste ju ha hänt mer, men jag tar det senare ;P
Sanningen om SD
Alla riksdagspartier tar ju avstånd från SD vilket är bra på det uppenbara sättet men dåligt för att de fortsätter den utfrysningstaktik som har pågått hela valet. I och med att man hade denna ignorerande taktik motverkade man inte SD på något sätt. Om partierna istället skulle tagit fler debatter med SD skulle deras frågor belysts på ett annat sätt och det skulle framgått tydligare vilka idioter de är, man skulle ha motarbetat dem inte bara ignorera problemet. Ett ignorerat problem finns kvar, det gäller att lösa det!"
OBS! Jag har inte skrivit denna text, men har full tillåtelse att publicera den.
- Rött inne, rött ute, rött hjärta, rött sinne / Nathaly
Här tvingar jag ingen - några tillkännagivanden
Men här, på bloggen, är det ingen som är tvungen att läsa. Ibland är jag så rädd att folk ska missförstå, till exempel om jag "råkar" skriva en tanke, så kan folk tro att den ska tolkas bokstavligt, fast det egentligen bara var ord. Orden tar ibland slut, samtidigt som min hjärna inte får plats med dem eftersom det finns så oändligt många.
Varför måste jag ständigt be om ursäkt för min egen existens? Som om jag gjort någon något ont, någonsin.
Varför lyckas jag aldrig visa de fina sidorna jag har? I stället blir jag otroligt osäker och det känns som om jag bara blir fladdrig - eller ännu värre - apatiskt tyst och totalt osynlig. Jag vägrar att ha det så, det är inte jag! Vilka som läser det här spelar mindre roll, det kan vara hela min bekantskapskrets lika gärna som ingen alls. Det ända som är viktigt är att jag vill få ner mina tankar någonstans. Dock måste jag erkänna att jag blir glad om någon skulle läsa det. Tanken på att någon bryr sig får mig att känna mig som en vissen blomma som vaknar till liv och reser sig igen.
Bara att någon sätter sig bredvid mig och frågar hur läget är får mig att genast återfå kontrollen över min egentliga personlighet.
I förrgår kväll satt jag och skrev dikter och låttexter i massor. Eller ja, några stycken i alla fall. Snart planerar jag att äntligen kunna få ihop till en diktsamling, alltså en riktig, som jag ska skicka någonstans.
Vem vet? Jag kanske blir en modernare variant av Karin Boye? ;) Men det vet jag inte om jag vill förresten. För det första vill jag absolut inte begå självmord och för det andra vill jag vara jag. Alltså inte en blek kopia av någon annan.
Nog för att jag älskar att skriva sorgliga dikter och berättelser, speciellt eftersom jag har all erfarenhet när det gäller känslor av alla, ja, alla slag, i princip.
Det brukar alltid finnas människor som är underbara, som jag verkligen vara mig själv med. Det finns alltid de som jag kan vara helt naturlig med, utan att ens tänka på att hålla strikta tyglar på mig själv. Jag vet att jag är instinktivt styrd, jag är ärlig, rak och faktiskt problematiskt impulsiv. Alltså jag kan inte tänka innan jag talar, det går inte! Uppskattat eller inte - det har jag ingen aning om. Kanske är det därför vissa har väääldigt svårt för mig medan andra typ älskar mig? Eller, den tanken har jag egentligen inga bevis på. Men jag skulle föredra det framför att folk i allmänhet tappar bort mig i mängden och inte tycker ett skit om mig, utan bara placerar mig någonstans i mitten.
Även om saker och ting har förbättrats innerligt nu, så har jag alltid haft en känsla. Känslan av att inte passa in, var jag än befinner mig. Nåja, som sagt; känslan har aldrig varit så avlägsen som den varit sedan jag kom hit till Grebbestad. Nej, det vill jag egentligen inte klaga på. Men att jag upplevde det så i hela min barndom/hela min tonårstid är ett faktum. Förut förstod jag vad det kunde bero på, vilket kändes väldigt bra. Eller eh, att jag fick veta varför alltså, för då fanns det ju faktiskt en anledning som var "normal". Troligtvis beror det på att jag har ADHD. Men jag fattar inte? Alla säger att ADHD-folk är riktiga sköningar! Jag hoppas djupt och desperat att det ska gälla mig också. Ibland undrar jag hur det känns att inte ha det. Visst, diagnosen yttrar sig inte bara på ett negativt sätt, även om det jobbiga dominerar.
Ännu mer undrar jag hur det är att vara fri från manodepressiv sjukdom. Den diagnosen har också sina goda sidor, visst, men jag skulle absolut kunna överleva utan den ^^'
En gång läste jag om en kvinna som var manodepressiv och dessutom hade borderline personlighetsstörning. Jag har bestämt mig. Jag vägrar leva ett liv som sjuk. Jag VÄGRAR! Nu håller jag på att sluta med litium - en "medicin" så förstörde mig. Den fick mig att bli fet (jag gick upp 20 kg), bli finnig, konstant törstig, men framför allt; Den sänkte mitt självförtroende, fick mig att HATA min kropp.
En annan tanke är förresten att jag undrar om mitt eviga singelliv beror på mina "fel". Det fattar jag inte! Jag kanske är korkad, men ibland känns det som att i alla fall jag faktiskt dras till personer som mår dåligt, eller i alla fall har någon form av historia. Varför har jag ingen aning om, och denna fakta kanske jag inte borde skriva om heller, eftersom den kan missförstås, liksom allt annat.
Jag känner mig som någon som denna värld är rädd för, utan att jag förstår varför. Nej, nu måste jag sluta.
Tack och amen! (Eller nåt)
Fulla ord - inte tomma
Men en sak som faktiskt är härlig är att jag aldrig, aldrig förändrat grunden av mina åsikter, utan har hållit mig på samma sida hela tiden.
Nåja, visst led jag lite av "the moderate disorder" för ett par år sedan, men vägrade ändå att kalla mig "höger". Dessutom fanns det faktiskt en anledning till att jag tänkte som jag gjorde. Anledningen hette: Guldfeber. Jag var övertygad om att jag skulle kunna kämpa mig upp till toppen och bli stenrik och inte stöta på ett enda problem till i hela mitt liv. Är det så de tänker, de där som exempelvis vill lägga ner komvux?
Tror till exempel Björklund att vi ungdomar är så stabila, studiemotiverade, hurtiga och felfria att varenda ung människa kan klara av ÄNNU högre krav i skolan och samtidigt få höga betyg, helt utan att kraschlanda utanför landningsbanan? På vilket sätt skulle högre krav hjälpa t. ex. elever med psykiska problem? Allvarligt, låter det logiskt?
Att ta bort de chanser som finns nu när det gäller skolan, i det här fallet, ser jag som både en personlig - och allmän kränkning!
Tänk dig känslan av att vi fasthållen i fötterna medan någon kittlar dem. Händer det får du panik och skriker rakt ut, eller hur? Sådan blir jag nästan av att veta av vissa människors förvrängda verklighetsbild.
Slutsatser/ytterligare tankar:
♣ Att "tycka synd om" och att "se ner på" kan ha en ganska hårfin gräns. Så tyck inte synd om - gör något i stället, vad som helst - allting är värt ett försök! Jag upplever nämligen att vissa människor tänker "Jaha, synd för dem", om människor med problem, i stället för att ge alla samma förutsättningar.
♣ Stresskänslighet. Det är nog inget en politiker kan ha! Men det ÄR ett vanligt problem. Hallå?! Är de så mycket bättre för att de ev. var duktiga i skolan? Skolan = livet? Ingen skola = dödsdömd?
♣ Här glappar min kunskap, men visst är vänstern noggrannare med kvinnors och mäns lika lön? Inte alla röda kanske, men F! är given. Vem kom på den sjuka idén om att kvinnor skulle ha lägre lön? Det kommer alltid vara ett mysterium då inga ursäkter godtas.
♣ Jag kommer ständigt ifrån ämnet, men det gör inget tycker jag! ;)
♣ Manligt och kvinnligt språk. Det har nog inte med saken att göra, men varför skulle kvinnor ha större anledning att jämt och ständigt "be om ursäkt" för sig själva? Jag tycker att denna fråga passar in för att vi disskuterade det på svenska B-kursen på Åsö. Tur att vi hade en rättvis, smart och tänkade lärare!
Jag tänker i alla fall aldrig, aldrig be om ursäkt för mig själv mer. Varför skulle jag?
Dagens visdom:
- Finns det någon som ogillar dig för att du är du, då är det inte ditt problem! Du vinner i längden. (Lättare sagt än gjort, men så är det faktiskt).
Har inte extremt mycket med detta att göra heller, men en bra låt! Dia Psalma ♥
http://www.youtube.com/watch?v=1oFBQ2r9tcI&feature=related
Oj, herre gurra!
Hej kära blogg & eventuella läsare!
Åh, jag hade visst glömt att jag hade en blogg!
Så.. Nu bor jag i Grebbestad. JA, jag skrev rätt! För att berätta lite då, så vet jag inte riktigt vad jag ska börja med egentligen. Det har gått en vecka i skolan, men det känns som om det skulle gått minst en månad, helt seriöst.
Och ja, every day n' night is a fight. Men känns verkligen som att det är värt det. Jag kan säga som så att jag ångrar inte en sekund att jag flyttade hit!! Som sagt; det går upp och ner ganska mycket, men för första gången i mitt liv känner jag att jag mår riktigt, riktigt bra av att vara i skolan(!). För att hylla denna.. hm.. grej, så måste jag skriva att jag faktiskt inte trodde att sådana skolor som denna skulle existera i verkligheten.
Nåja, inget/ingen är perfekt, men det mesta har absolut varit över förväntan. Det som förvånar mig mest egentligen är att allmänheten är så trevlig, både elever och lärare. Ehm, för att smöra till det lite då ;). Nej, men stämningen har hittills varit väldigt fin (såvida jag inte totalt missat någonting?).
Hjälp, vilket trevligt humör jag är på ^_^!
Det enda jag egentligen har att klaga på är väl min mystiskt värkande/mörbultade vänsterfot då. Andra dagen i skolan gick vi nämligen en djefla lång promenad och lekte lekar, osv. Anyways, då började foten värka lite.
Men på lördagsmorgonen, efter fredagkvällens bravader, så värkte den som om jag fått redigt med stryk alltså :S. Meeeen, i dag kändes det något bättre lite längre in på dagen.
Alltså, HJÄLP! I dag när vi hade tema (tror jag) så skulle leka en namnlek. Jag var überduktig, kom ihåg alla ;). MEN! Saken var den att jag, av någon mystisk anledning, för någon sekund glömde bort vad JAG SJÄLV heter. Så svaret blev ungeär Nath....aly.
Haha, snacka om klockrent...
Min bokhylla. Obeservera att badankan Viggo är en viktig detalj!
Nu, mina vänner, drar det ihop sig...
Jaha, nu så är det bara sex dagar kvar till jag åker cirka 45 mil från mitt kära Stockholm! Jag har en himla massa att göra innan, det vet jag. Inte ens packningen är påbörjad. Sedan måste jag lära mig tvätta! Hjälp...
Jag ska bo i detta söta parhus (det till vänster på bilden), en någon kilometer från stan. Kunde det bli bättre? Seriöst!
Min utsikt från verandan. Notera den pågående drakflygningen. Den flög som bara den. Det är annat än vad drakarna gjorde i Stockholm när jag var liten XD.
Min kära veranda på framtidan, med en "askkopp" utan hål. Hm?
Mitt lilla kök. Dessvärre utan ugn, men men, jag får överleva med wokpanna, stekpanna & mikro ;)
Köksbord + dator ^^ 
Fönster i sovrummet. Nice dekoretat, dock lite småporrigt på flera ställen xD
Ytterdörren & toadörren. Halvintressant kanske. :P
Soffa + soffbord + ljusstake x 3 + datorväska + handväska = y + a + 3x + b + q. Yeah, jag är bäst på matte! Jag ska försöka mig på matte B igen.
Den vackra hamnen i Grebbestad.
Detta är en väldigt vacker stad, fick jag se <3
En orädd, posande truuut! .. Eller mås.. Eller ja, en fågel i alla fall.
Detta blir om en vecka min skola!!! :D
Den 30 augusti smäller det - på riktigt!
Nu vet jag! Och vad är det jag vet?
- Jo att...
... Jag kom in på Grebbestads folkhögskola!!!
Jag ska gå silver - och smyckelinjen. I ett läsår ska jag plugga där. Som jag skrivit tidigare så ska jag både läsa vanliga gymnasieämnen och sedan givetvis silver och smycke.
Den 30 augusti 2010 blir början på ett helt nytt äventyr i mitt liv! Innerst inne hade jag väl inte förväntat mig att komma in i år. Men jag trodde faktiskt att jag skulle bli mer nervös...
Oj, oj, det finns ju så mycket jag måste lära mig på 1,5 månad! Det är väl det största "problemet". Jag måste bli bättre på att laga mat. Och tvätta. Och göra allt annat man måste göra.
Inom silver/smycke ska jag läsa:
♣ Handverktyg och maskinkunskap
♣ Såg, löd och filteknik
♣ Ytbehandling
♣ Infattning
♣ Ekonomi
♣ Vax
♣ Gjutning (sand och centrifugal)
♣ Corpus (mindre omfattning)
♣ Skiss och materialberäkning
♣ Presentation och utställningsteknik
♣ Bild och form
♣ Design
"Fika i skuggan"
Nu låter jag tiden utvisa
Nu ska jag reda ut för - och nackdelar med att flytta. Jag ska försöka i alla fall:
Fördelar:
♥ Jag får hålla på med smycken, det jag helst vill jobba med!
♥ Jag kommer en bra bit i mitt gymnasiepluggande!
♥ Jag får knyta en massa nya, spännande kontakter!
♥ Jag kommer bort och är mer eller mindre tvungen att sköta mig själv!
♥ Jag styr helt över mina matinköp och lockas aldrig till att ta en nattmacka eller två om jag inte köpt bröd!
♥ Jag blir förmodligen starkare och mer självständig!
♥ Jag får se saker ur ett annat perspektiv, då livet ser helt annorlunda ut!
Nackdelar:
↓ Självklart det att jag kommer lämna mina vänner och min familj ett ganska bra tag.
↓ Förmodligen kommer jag få en svidande hemlängtan då och då.
↓ Jag kommer kanske känna mig osäker, i alla fall i början.
↓ Rädla för att bli ensam. Usch. Men det tror jag inte.
Det finns alltid för - och nackdelar. Men i det här fallet väger fördelarna betydligt tyngre än nackdelarna.
Grebbestads folkhögskola - internatet (tror jag)
15 mil norr om Göteborg...
... ligger Grebbestad. Jag har själv aldrig varit där, men mamma säger att det är ganska litet och tomt. Men fint är det! Jag har sett bilder där i från. Dessutom ska jag kanske flytta dit till hösten!
Det är sant! Eller ja, om jag kommer in på skolan vill säga. Kommer jag inte in i år söker jag igen till nästa höst. Om jag kommer in ska jag i alla fall läsa smyckedesign/silversmide på samma gång som jag läser gymnasiet. Vilken perfekt kombination! Att jag måste läsa klart gymnasiet vet jag, men det är självklart mycket svårare om jag inte får göra något som jag verkligen brinner för på samma gång.
Går allt som det ska till hösten eller nästa höst så ska jag gå i Grebbestads folkhögskola och bo på ett internat i mitt i samhället. Det ska bli SÅ spännande att flytta hemifrån, sköta mitt eget liv och skaffa en massa nya kontakter. Och självklart plugga till något jag vill göra också. Nu väntar jag bara på att personbeviset ska komma och sedan... då väntar bara en... väntan.
I 34 veckor kommer jag att bo där. Eller det är i alla fall så länge som kursen pågår.
Men jag måste också tänka som så att om jag inte kommer in... ja, då får jag fortsätta gå på Åsö komvux ett år till. Mindre kul, men det är bara att förbereda sig på det också.
Flyttar jag inte till Grebbestad i höst ska jag läsa dessa ämnen:
♣ Småföretagande A
♣ Engelska B
♣ Företagsekonomi A
Det får duga i så fall :)
Jag växer aldrig i från The Sims!
Det är så skönt att bygga upp en påhittad verklighet. Ungefär som jag skrivit förut, att fly den riktiga verkligheten. Jag menar, hur härligt är det inte att bygga en stad med "människor", ge dem olika personligheter, utseenden och öden i livet och känna att det inte spelar någon roll, då det i alla fall inte är på riktigt. Blir man missnöjd kan man ju alltid låta bli att spara ;)
The Sims 3 kom ut i juni 2009. Jag minns när jag fick se datumet för ett par-tre år sedan och tänkte att: "Nej, då ska jag fylla 19, då kan man ju inte göra sånt längre". Leka kan man alltid göra. Eller ja, spela då. Det kanske är dags att växa upp och inse att man aldrig växer i från saker bara för att man uppnår en viss ålder? Nej, nu slår jag ett slag och skålar för att ålder inte har någon betydelse när det gäller många saker! Det mesta egentligen...
The Sims Drömjobbs framsida på... norska? ... Danska?
Magi
Det är så otroligt härligt att sitta utomhus och ligga i en skön stol, lyssna på mp3:n och njuta av tillvaron. Nåja, så värst ljus och pigg "tillvaro" är det väl inte just nu, men jag bryr mig inte mycket om vädret, då vi har tak på balkongen. Värt att tillkännage ;)
Egentligen är det liknande på hösten, då det långsamt mörknar och de vackra färgerna framträder som naturliga ljussken. Hösten 2009 minns jag ganska tydligt. September var bland det värsta jag varit med om av diverse anledningar. Den 1 oktober vände allting - det kunde helt enkelt inte bli värre. Därför blev det i stället bara bättre, något drog upp mig ur "fickan" jag legad gömd i en månad. Sedan den 1 oktober har livet rullat på ganska bra.
Ååh, vad jag känner mig... poetisk på något sätt XD Eller blödig... Eller jag vet inte vad jag ska kalla det, men det känns positivt och jag känner mig lugn. Härmed bestämmer jag att jag aldrig ska släppa taget om den "magi" livet skänker och att jag aldrig tänker släppa taget överhuvudtaget om det/de jag har.
Jag känner att:
1. Det här inlägget känns lite som ett psykologmöte XD
2. Jag bryter mot vad "en bra blogg" ska innehålla - samt inte innehålla.
3. Jag faktiskt måste få uttrycka mig genom skrift, i en blogg, på internet nästan vad det än handlar om, hur många eller få som än läser det och oavsett om det är inkorrekt.
Vad finns det för mening...
- Jag vet inte vad ni tycker, men jag ser i alla fall några meningar med den.
♣ Jag älskar att skriva och mår verkligen bra av att göra det! Bloggen är ju perfekt då.
♣ Det finns folk som tycker att jag skriver bra. Jag ska inte skriva "kanske" för jag följer inte jantelagen ;).
♣ Det finns faktiskt saker som kan anses vara intressanta att tänka på i denna blogg!
♣ Jag tycker att bloggen har fått en snyggare design och ack, vad mycket jag lärt mig om att designa bloggar!
♣ Jättebra tidsfördriv att läsa i om inte annat. Men jag antar att folk som känner mig bryr sig mer än de som inte gör det.
♣ Sista punkten! Jag känner just nu för att komma på något intressant att skriva, så det ska jag allt jobba på ;D
Ärligt nu:
Tycker du att du blir yr i huvudet eller känner dig negativ till mods på något sätt alls av min bloggdesign? Let me know, säger jag bara!
Alla (jag) Älskar Sommar!
I alla fall, i morgon ska jag leka med Alex :D Om sommaren mår jag betydligt bättre, har jag märkt. Eller ja, det är nog ganska mänskligt, men jag älskar verkligen att vara utomhus! Jag föredrar det även fast vädret inte alltid är det bästa. I dag har jag som sagt lekat och schtekt på balkongen och filosoferat om allt. Det är alltid skönt att ligga och tänka. Eller kanske inte om man tänker på någonting jobbigt.
Nej, nu känner jag att det här blogginlägget var något onödigt så det är bäst att jag lägger mig och schteker en stund till!
Ps. Det enda som är nackdelen med att inte gå i skolan är att jag känner mig smått ensam om dagarna eftersom resten av jorden jobbar eller går i skolan. Logiskt. )x
Är det årstiden eller bara jag?
♣ Jag röker säkert hälften så mycket som jag gjorde för ett par veckor sedan
♣ Jag har städat. JA, jag skrev rätt! Städat! Mitt rum har nog inte varit så här "i skick" sedan förra året.
♣ Nu har jag sökt in till komvux till hösten, till kurserna: Företagsekonomi A, Engelska B, Småföretagande A. Lite surt att en kurs börjar den 2 augusti, men det tar jag, det ska bli spännande :)
♣ Jag har lärt mig sova igen. På normala tider alltså.
♣ Viktigt är det att jag (hehe) har börjat blogga aktivt. På riktigt liksom.
♣ I går skrev jag en lista på alla ämnen jag vill läsa för att få slutbetyg på gymnasiet. Det finns bara ETT problem; det kommer att ta en hiskerlig tid. Jag VILL inte vara 30 år och fortfarande plugga gymnasiet. Du förstår det va..? Ja, just det...
♣ Man blir lite knäpp av våren, verkar det som. Jag har lyssnat på jättekonstig musik som jag inte alls brukar gilla, men det fungerar nu tydligen. Antagligen fungerar den för att det varken är jättebra eller jättedåligt, mer som något som är på i bakgrunden så att det inte är tyst ;) Det finns nog flera saker som är lite udda. Jag har till exempel också använt kläder som jag hade glömt bort totalt!
♣ Det är lite på G att jag börjar förstå mig på HTML. Lite.
Den här bloggen behöver en unikare design, eller hur?!
Exklusivt sommararmband med tre olika ädelstenar och silver
Örhängen "Lily"
Örhängen som tillhör armbandet i sterling silver och med ametist.
Jag kom på att en sak! Jag lyckas ALDRIG hålla mig i från ämnet "smycken" när jag har en blogg!
Dansuppvisning!
Då var det dansuppvisning den 8 maj då! Oj, oj, jag är redan nervös. Meeeen, jag ska inte ta ut händelserna i förväg. Det kan ju faktiskt gå bra också ;) Alltså jag dansar orientalisk dans och har gjort det sedan 2008. Förhoppningsvis har jag blivit bättre sedan dess. Eller, jo, det har jag ju!
Har jag någon galen beundrare (eller kanske en fin vän) som vill komma och kolla så är det den 8 maj (som sagt), klockan 15.30 och 17.00. Alltså två föreställningar då (som ni förstår, tänkte bara att någon kanske blev förvirrad eller något) :)
