Pennan - ett riktigt bra vapen!
En författare. En person med en cigarett i munnen, sittandes i en paviljong någonstans på landsbyggden, långt bort från civilisationen?
Eller en person sittandes på ett fik på södermalm med en kopp kaffe bredvid sig och med ett något större antal människor runt omkring sig som kommer och går som de passar dem?
Jag har inte hört något annat än att jag är ganska "high-tech" inom området författande.
Det finns få saker jag vill hellre än att lyckas få en bok färdigskriven. Men hur gör man? Egentligen borde jag väl gå någon form av skrivarkurs. Hur kul skulle det inte vara att ge ut en cool bok?! :P Och framför allt: få fram diverse sanningar som jag tycker att världen borde öppna ögonen för...
GAH! Hela Gotlandsresan har jag stört mig på i princip alla skyltar i affärer, osv. Ursäkta, men jag har svårare att ta affärer som "SÄR SKRIVER" lika seriöst som de som inte gör det! Eller jag vet inte egentligen, de har säkert lika bra/dåliga prylar som de företag som skriver rätt, skulle jag tro. Men jag hoppas att folk i allmänhet förstår min lilla "tvångstanke" XD.
Eftersom jag älskar att bryta mot den där fåniga Jantelagen, måste jag säga att jag fortfarande är stolt ägare av betyget MVG i svenska B ;)
Det var det. Jag hoppas på att bli klar med min novell: "Eldsjälar" snart också och lägga upp den här. Den handlar om lesbisk kärlek på landsbyggden för längesen. (Jag är extremt dålig på historia kan jag säga, så jag vet inte riktigt när det ska utspela sig X))
Den 30 augusti smäller det - på riktigt!
Nu vet jag! Och vad är det jag vet?
- Jo att...
... Jag kom in på Grebbestads folkhögskola!!!
Jag ska gå silver - och smyckelinjen. I ett läsår ska jag plugga där. Som jag skrivit tidigare så ska jag både läsa vanliga gymnasieämnen och sedan givetvis silver och smycke.
Den 30 augusti 2010 blir början på ett helt nytt äventyr i mitt liv! Innerst inne hade jag väl inte förväntat mig att komma in i år. Men jag trodde faktiskt att jag skulle bli mer nervös...
Oj, oj, det finns ju så mycket jag måste lära mig på 1,5 månad! Det är väl det största "problemet". Jag måste bli bättre på att laga mat. Och tvätta. Och göra allt annat man måste göra.
Inom silver/smycke ska jag läsa:
♣ Handverktyg och maskinkunskap
♣ Såg, löd och filteknik
♣ Ytbehandling
♣ Infattning
♣ Ekonomi
♣ Vax
♣ Gjutning (sand och centrifugal)
♣ Corpus (mindre omfattning)
♣ Skiss och materialberäkning
♣ Presentation och utställningsteknik
♣ Bild och form
♣ Design
"Fika i skuggan"
Vad krävs för att våga...?
Nu ska jag ju som bekant kanske flytta jag vet inte hur många mil hemifrån. Det är väl ganska modigt? ... Eller?
Vad är egentligen mod?
Att vara feg och att vara mörkrädd är inte samma sak. Tror man det vet man inte vad feghet är (och förmodligen inte mörkrädsla heller för den delen).
Till saken:
Jag har alltid undrat hur det skulle vara att flytta långt bort. Kanske till landet? Eller till en mindre stad i alla fall. Det största hindret brukar vara att inte våga. Att vara rädd för att något ska gå snett på vägen. Självklart är det läskigt att komma någonstans när man inte känner någon. Eller något. Men ack, så spännande det verkar vara! Alltid finns det något som kan gå fel (och inte alltför sällan går något fel också), men om det går rätt... Då ångrar man sig ju inte en sekund! Jag är ju snart 20 år och väntar och väntar på att försöka få livet att börja. Steg ett blir väl då Grebbestad, antar jag. Nu känner jag mig verkligen motiverad att lära mig ta hand om mig själv till 100%. Tvätta, laga mat, osv.
Jag mejlade dem i går och kollade läget. Och nu ska jag kolla efter svar. Ooooh, creepy ;)
- Nej, det blev inget svar nu. Bara skräppost :(
Klockan är nu 08.03. Jag gick upp vid 6. Jag kunde inte sova i natt av någon anledning. Det kändes som om en tant med vanställt ansikte skulle dyka upp bredvid min säng (jag sover i översängen). Stackars, stackars mig! D:
