Nemi

Mitt blåa leende tinar upp alla de gula hallonen

Kanske ska jag göra juice av dem?

Ingen lär väl märka om jag låtsas att det är apelsinjuice

men att det egentligen är gula hallon?

När juicen är färdigpressad ska jag simma

Jag ska simma i ett hallonhav

och låta de lila fjärilarna få smaka

Sedan ska jag ligga på en luftmadrass,

dricka blåbärs-MER med ett paraply

och läsa Kamratposten,

du vet det där numret som handlar om lösnäsor.

Snart har all juice avdunstat

på grund av den enorma humlan som surrar i taket

Den är liksom neonsvart och neongul på samma gång

Slutar den inte surra snart får jag gå och brygga ny juice

Nu glömmer jag bort juicen med flit

och går och tråcklar i stället

Jag ska göra en citrongrön vante

till min hamster

Lampan i taket ser ut som en häst

Den lyser i indigorosa toner

medan jag sitter och spelar schack

med mig själv och min tröja

Sverker ringde på min dörr nyss

Han ville smaka juice, men den var som bekant slut

Sverker kände sig väldigt gul i dag

Förmodligen berodde det på att

han hade ätit för många köttbullar

Mina fingrar sitter inte på mina fötter

utan på mitt högra ögonlock

Tillslut greppar någon mig i sidorna och jag hoppar en mil

Röda löv i hög

Jag ligger i dem, njuter

Kommer aldrig upp

Ser du inte att jag ser?

Förstår du inte att jag förstår?

Känner du inte att jag känner?

Vet du inte att jag vet?

Varför visar du om du inte vill att jag ska se?

Varför skadar du dig när du inget annat vill än att vara hel?

Varför orsakar du det du inte vill ska ske?

Varför klandrar du dig själv när ingenting är ditt fel?

Om solen gör dig glad

varför stänger du den då ute?

Om din smärta orsakas av rakblad

varför låter du de då orsaka slutet?

Du är elak, ond och trångsynt.

Jag äcklas av tanken av att du fått se mig

Jag äcklas av tanken av att du fått röra mig

Vårt förflutna ska förevigt brinna

för att glömmas, för att försvinna

Så dum jag var, att jag inte insåg

att du bara var bluff, vara båg

Du vet hur jag ser ut

Du känner till mina punkter

Utan min egna räddning såg jag inget slut

Jag skulel bli instängd med dig, aldrig hitta ut

Mitt huvud bränner

'avsky' är det bästa ordet för vad jag känner

Jag skulle hellre dö än att ta i dig med tång

Jag skulle hellre gå ner, till en väntan, oändligt lång

Motsatsen till kärlek brukar kallas hat

Må ditt sjuka huvud serveras på fat

Nu sitter jag här tillslut, beredd att gå vidare.
Mina händer skakar, jag är så rädd.
Tårarna rinner sakta ner för mina kinder,
men jag känner att jag tar rätt beslut.

Sorgen skär som knivar i mitt hjärta,
jag kommer att sakna er alla.
Men det räcker inte,
skadan är redan skedd och allt för stor.

Nu gör jag det, jag har inget val.

Så, nu är det gjort.
Nu får jag bara vänta i en halvtimme - en timme.
Sedan är jag äntligen där jag vill vara, där jag platsar.
För aldrig har jag platsat här, ingenstans, någonsin.

Papperet börjar bli blött nu och jag har svårt att skriva,
eftersom känslorna är så överväldigande.
Samtidigt som själen bränner så ser jag fram emot framtiden.

Snälla, jag måste bara be er om en sak;
När ni tar ett sista officiellt farväl av mig,
låt det bli en glad stämning med musik, färglada kläder,
tårtor och ballonger och inga svarta sorgkläder.

Nu vet jag inte om jag orkar skriva mycket mer.
Ögonen börjar långsamt gå i kors
och kroppen börjar slappna av mer och mer.

Jag måste lägga mig ner nu.
Men kom ihåg att jag älskar er oavsett om jag är närvarande eller inte
och kom ihåg att aldrig någonsin slänga bort detta meddelande.

Farväl / Er för evigt Jag



Nej, jag ska inte ta livet av mig. Jag ville bara se hur man kunde formulera ett sista meddelande. Omoraliskt eller inte, jag ville det i alla fall. Ett intressant experiment.

(Jag mår inte dåligt på riktigt, jag är bara lite blödig just nu).

Varför ser du på mig så där?
Varför ser du på mig så där
om du ändå inte kommer att finnas kvar i morgon?

Jag minns när jag såg dig första gången, minns du?
Minns du vad vad som hände och vad vi sa till varandra?
Ända sedan första stund har jag älskat dig och jag hatar det.
Vad kan jag göra för att du ska förstå?

Jag ser tåren på din kind
Jag vet att det gör ont i ditt hjärta
liksom det för ont i mitt.
Smaken av sorg känns så välbekant
men samtidigt så främmande

Inte en sekund till orkar jag stänga inne mig själv
Mina känslor väller över mig
Därför ville jag bara tala om detta för dig
Innan tiden var ute och det var för sent

I morgon kommer allting vara som förr
samtidigt som det aldrig kommer att bli det
Men jag ber dig, skänk mig i alla fall en tanke,
glöm mig aldrig och glöm aldrig mina ord.

Jag vet att det här inte är ömsesidigt,
jag vet att du hellre vill vända dig om och gå
Men snälla, stanna kvar och ge mig en sista omfamining,
eller i alla fall ett sista leende och en sista blick

Så farväl min käraste,
jag hoppas att vi ses igen.
Någon gång, någonstans
om inte annat så ses vi i evigheten.

Seriöst? Det här kan nog uppfattas som ganska komiskt...
Jag funderar på att skriva ett självmordsbrev som nästa projekt. Hemskt egentligen, men jag har aldrig hört talas om att någon har skrivit något sådant "bara så här" förut så...
Minnestal kanske jag ska testa också?
Usch, vad mycket sorg och död det blir! Men det är nog det som är lättast att skriva om, antar jag.