Prinsessan och draken

Ett vackert långt, blont hår,
en röst så len, lik sammet.
En prinsessa som ingenting göra får,
förän hon avsagt sig namnet.

En drake vars eld är så het,
vars ögon är små och gröna.
En drake som ingenting egentligen vet,
för han har aldrig sett livets sköna.

Trots korksruvar och ögon så blå
är hon inte lycklig.
Förmodligen lär det förbli så,
utan en relation, knappt ens en flyktig.

Tröttnar han aldrig på sin hetta?
Kommer det någonsin svalna av?
Blir de övre i makten aldrig mätta?
Han vill inte vara elak, utan avsäga sig detta krav.

En dag skall de mötas, de två.
En vacker, ung flicka, en ful, gammal best.
Tillsammans ska de få tiden att gå,
utan att behöva tänka på vad som skall hända där näst.

I alla sina dagar lyckliga de blir,
utan bekymmer de leva.
Verkligheten må att vara sårbar och skir,
men två är en mer, då de i frid fortsätta treva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0