Gårdagen, i dag eller morgondagen? - Bakåt, framåt eller åt varsit håll?
Jag har inte ens fyllt 20 än och känner att livet knappt har börjat. 15-årsdagen känns ibland som om den vore i går och, ja, även till och med 6-årsdagen. Självklart är det ju i princip omöjligt att komma ihåg det helt i detalj, men jag tror mig ha ganska många minnen ändå från barndomen och tidiga tonåren.
Nu är jag tydligen vuxen, trots att jag inte direkt lever upp till speciellt många "vuxenkrav" (det är dock en annan historia). Frågan jag ställer mig i dag lyder så här: Hur kommer dagens barn förändra Sverige när det blir dags? Kommer det gå framåt eller bakåt? Gissningsvis kommer det gå både framåt och bakåt. Ja, precis som det mesta. Allt är ju egentligen dynamiskt. Allt måste hållas uppe på samma gång för att fungera. (Tur att vi är flera då ;)).
För att det ska bli lättare att orka läsa har jag som vanligt skrivit en lista:
Jag hatar inte allting, men vissa saker gör mig galen.
1. Hur kommer normerna och idealen se ut i framtiden? Stämmer det att anorexia-idealet är på väg att dö ut? Jag har själv fått höra av en pojke på cirka fem år att jag hade tjocka ben! "Inget att bry sig om?" Folk som säger så har inte tänkt på vissa saker. Sanningen om att en normalviktig tjej får höra av en liten unge att hon har tjocka ben. Alltså BEN! Sen när började femåringar titta på folks storlekar på ben? Jag kan ärligt säga att, i alla fall jag, inte ens la märke till att Barbie var smal. Varför skulle jag? Tjock för mig när jag var liten betydde det som det ska betyda, en person som är riktigt, i ögonfallande bastant och att det var farligt för hälsan.
Vem är det som lurat de oskyldiga stackars barnen? Kroppsideal har alltid funnits på olika sätt, jag vet, men vad är det som har fått det att gå alldeles för långt?
Så länge man trivs med sig själv och har en fungerande hälsa - Kan man inte då bara få se ut hur man vill?!
Jag vill inte verka "korrekt" (jag är inte mycket för korrekthet, usch och fy) men det här ÄR sant och det gör mig förbannad. Speciellt eftersom det är ett, för mig och många andra, väldigt känsligt ämne. Tänk på: Det finns folk som dör av dessa skönhetsideal. Ja, om man nu ska kalla plastdock-utseende för skönhet.
2. (Forts. på 1). Jag vet att det är självklart, men givetvis måste jag skriva ett litet OBS! ;)
Nej, jag tycker inte att det är fel på barnen i sig, snarare på det de ser runt omkring sig i dag.
Ja, jag menar givetvis manliga ideal också, men det är jag ju då inte lika insatt i.
3. Krav. Krav, krav, KRAV! Och stress. Folkpartisterna ville vid förra rikstadsvalet öka kraven i skolorna. Det gjorde mig gaaaalet förbannad! Vem mår bättre av det? VEM? Barnen/ungdomarna orkar inte då. Det kan jag i stort sätt konstatera. Dåliga betyg beror sällan på lathet, det är jag ganska säker på. Jag menar, är det värt att få usla betyg bara för att man hellre vill lata sig? Det ligger inte i slöheten. Jag har faktiskt hört orden: "Lathet existerar inte, det är något man bara skyller på" (ungefär så). Jag önskar inget hellre än att fler skulle öppna ögonen och se verkligheten och människorna. Alltså, jag vet att många redan vet det här. Förhoppningsvis de flesta. Men fortfarande finns det folk som bara stoppar huvudet i sanden. Jag hatar att döma, men jag har minha susningar om att en hel del högerblockare snarare bryr sig om pengar och effektivitet än att alla människor ska ha ett värdigt liv. Det här är det vidrigaste synsättet jag ens varit i närheten av:
Tolkning av vissa "pikar" till svenska folket, översatt till svenska av Nathaly Åkesson:
Man måste kämpa sig upp till toppen. De på toppen blir belönade. Vissa har det lättare än andra. Sjuka har det t. ex. betydligt svårare, men jobba ska de göra! Inget maskande här inte! Eftersom det är såååå synd om de stackare om måste särbehandlas och tvingas betala förmögenhetsskatt så måste vi hjälpa dessa NU. Hm... Pensionärerna är väl så virriga att de inte märker att vi snor lite pengar från dem. Det är också lika bra att glömma bort att det finns psykisk ohälsa och höja kraven i skolan, så att Sverige blir lite flashigare! Vissa blir tydligen extremt sjuka med bla. ångest, men men, sådant är livet. Åhjo, alla har vi väl haft lite ångest?! Too bad, too bad. Men de får allt skärpa sig lite om de vill lyckas i livet!
Det där skulle kunna bli en hel bok nästan. Och nej, jag har inga relevanta bevis och källor. Men ideologin är ganska uppenbar, det är självfallet inte bara jag som har den här tolkningen.
Nu är jag tydligen vuxen, trots att jag inte direkt lever upp till speciellt många "vuxenkrav" (det är dock en annan historia). Frågan jag ställer mig i dag lyder så här: Hur kommer dagens barn förändra Sverige när det blir dags? Kommer det gå framåt eller bakåt? Gissningsvis kommer det gå både framåt och bakåt. Ja, precis som det mesta. Allt är ju egentligen dynamiskt. Allt måste hållas uppe på samma gång för att fungera. (Tur att vi är flera då ;)).
För att det ska bli lättare att orka läsa har jag som vanligt skrivit en lista:
Jag hatar inte allting, men vissa saker gör mig galen.
1. Hur kommer normerna och idealen se ut i framtiden? Stämmer det att anorexia-idealet är på väg att dö ut? Jag har själv fått höra av en pojke på cirka fem år att jag hade tjocka ben! "Inget att bry sig om?" Folk som säger så har inte tänkt på vissa saker. Sanningen om att en normalviktig tjej får höra av en liten unge att hon har tjocka ben. Alltså BEN! Sen när började femåringar titta på folks storlekar på ben? Jag kan ärligt säga att, i alla fall jag, inte ens la märke till att Barbie var smal. Varför skulle jag? Tjock för mig när jag var liten betydde det som det ska betyda, en person som är riktigt, i ögonfallande bastant och att det var farligt för hälsan.
Vem är det som lurat de oskyldiga stackars barnen? Kroppsideal har alltid funnits på olika sätt, jag vet, men vad är det som har fått det att gå alldeles för långt?
Så länge man trivs med sig själv och har en fungerande hälsa - Kan man inte då bara få se ut hur man vill?!
Jag vill inte verka "korrekt" (jag är inte mycket för korrekthet, usch och fy) men det här ÄR sant och det gör mig förbannad. Speciellt eftersom det är ett, för mig och många andra, väldigt känsligt ämne. Tänk på: Det finns folk som dör av dessa skönhetsideal. Ja, om man nu ska kalla plastdock-utseende för skönhet.
2. (Forts. på 1). Jag vet att det är självklart, men givetvis måste jag skriva ett litet OBS! ;)
Nej, jag tycker inte att det är fel på barnen i sig, snarare på det de ser runt omkring sig i dag.
Ja, jag menar givetvis manliga ideal också, men det är jag ju då inte lika insatt i.
3. Krav. Krav, krav, KRAV! Och stress. Folkpartisterna ville vid förra rikstadsvalet öka kraven i skolorna. Det gjorde mig gaaaalet förbannad! Vem mår bättre av det? VEM? Barnen/ungdomarna orkar inte då. Det kan jag i stort sätt konstatera. Dåliga betyg beror sällan på lathet, det är jag ganska säker på. Jag menar, är det värt att få usla betyg bara för att man hellre vill lata sig? Det ligger inte i slöheten. Jag har faktiskt hört orden: "Lathet existerar inte, det är något man bara skyller på" (ungefär så). Jag önskar inget hellre än att fler skulle öppna ögonen och se verkligheten och människorna. Alltså, jag vet att många redan vet det här. Förhoppningsvis de flesta. Men fortfarande finns det folk som bara stoppar huvudet i sanden. Jag hatar att döma, men jag har minha susningar om att en hel del högerblockare snarare bryr sig om pengar och effektivitet än att alla människor ska ha ett värdigt liv. Det här är det vidrigaste synsättet jag ens varit i närheten av:
Tolkning av vissa "pikar" till svenska folket, översatt till svenska av Nathaly Åkesson:
Man måste kämpa sig upp till toppen. De på toppen blir belönade. Vissa har det lättare än andra. Sjuka har det t. ex. betydligt svårare, men jobba ska de göra! Inget maskande här inte! Eftersom det är såååå synd om de stackare om måste särbehandlas och tvingas betala förmögenhetsskatt så måste vi hjälpa dessa NU. Hm... Pensionärerna är väl så virriga att de inte märker att vi snor lite pengar från dem. Det är också lika bra att glömma bort att det finns psykisk ohälsa och höja kraven i skolan, så att Sverige blir lite flashigare! Vissa blir tydligen extremt sjuka med bla. ångest, men men, sådant är livet. Åhjo, alla har vi väl haft lite ångest?! Too bad, too bad. Men de får allt skärpa sig lite om de vill lyckas i livet!
Det där skulle kunna bli en hel bok nästan. Och nej, jag har inga relevanta bevis och källor. Men ideologin är ganska uppenbar, det är självfallet inte bara jag som har den här tolkningen.
Kommentarer
Trackback
