Blödighet
Ibland får man bara lust att skriva blödiga dikter, trots att man inte mår påfallande dåligt.
Dina ögon är som eld, så levande, så klara.
Din stämma är lik ett vatten, ett vatten mitt hjärta kan förtära.
Din själ är som luften, så öppen, allting har rätt att "vara".
Din kropp är som jorden, så fast, trygg och nära.
Inga eldar brinner för evigt, vattnet är dess fiende.
Ingen luft är oföränderlig.
Jorden rör på sig konstant, ingen har funnit dess ände.
Men jag vet. Världens ände är framför mina fötter, osynlig.
Utan värme fryser jag ihjäl.
Utan vatten torkar jag, som rosen i mitt fönster.
Utan luft försvinner min själ.
Utan din trygghet får jag en verklighet utan struktur, utan mönster.
Jag har gjort mitt försök, jag har givit dig min själ.
Nu släpper jag din gåva till havs, torkar en tår och tar ett sista farväl.
