Verklighetsflykt
Att fly från verkligheten. Det gör vi alla, mer eller mindre. Alla har sina egna vägar och metoder att göra det på. Jag funderade och kom fram till lite saker alldeles nyss. För vissa är det kanske en paus från vardagen, medan det faktiskt är en slags flykt för andra. Jag spelar till exempel The Sims ganska mycket till och från, somliga kollar på film, andra läser böcker, osv.
Barn leker. Men enligt min teori så är det inte samma sak, eller samma anledning som en vuxen persons avbrott från verkligheten. Barn lär sig och utvecklas genom lek, de tränar upp sig mer och mer för att senare kunna klara av vuxenvärldens krav och system.
Finns det några nackdelar med detta? Ja - och nej, är mitt personliga svar. Alla behöver sin fantasi för att kunna utvecklas som människa, men för vissa går det dessvärre för långt. Förlorar man sig i en annan värld kan det, som jag har uppfattat det, bli jobbiga och obehagliga konsekvenser.
Som alla vet så finns det ju folk som mår dåligt. Då kan den s.k. "verklighetsflykten" vara ett mer attraktivt alternativ till ett som man inte trivs med. En psykos kan till exempel börja med att man skärmar av sig - flyr från den sanning man anser är smärtsam och outhärdlig. Det får ju givetvis extremt otrevliga följder, som man då måste leva med livet ut. (Parentes: Psykoser kan ha väldigt många olika orsaker och starter, den här är bara en).
En annan sak som kan vara ofördelaktig är om man, låt säga, spelar datorspel eller annat, så pass mycket att man "glömmer bort" världen utanför. I vissa fall kan man kalla det missbruk.
Enligt mina uppfattningar och tankar så tror jag att allt detta hör ihop på något sätt. Gränsen mellan en "paus" och en "flykt" kan vara väldigt hårfin. Med det menar jag att det kan gå för långt, fast man själv är totalt blind för det, märker det inte. Det här, liksom hela livet, är en balansgång på en smal, bräcklig trädgren och det gäller att ha kontroll över det. Det här inläggets tema hör ihop med allt annat. Allt. Hela livet är som, vad ska jag säga, DNA-trådar. Ingenting är paralellt, en tråd rör alltid vid en annan. Vissa saker berör varandra väldigt mycket, medan andra väldigt lite. Det här är egentligen helt självklara frågor, men jag tror inte att alla har tänkt på samma sätt som mig och de flesta funderar väl inte över sånt här varje dag. Det jag försöker göra nu är att sätta ord på saker som det kanske inte alltid är så lätt att hitta ord för, då de är ganska luddiga, oskarpa och osynliga.
Det är är inte baserat på någon fakta - Jag utgår efter mina tankar och erfarenheter!
Barn leker. Men enligt min teori så är det inte samma sak, eller samma anledning som en vuxen persons avbrott från verkligheten. Barn lär sig och utvecklas genom lek, de tränar upp sig mer och mer för att senare kunna klara av vuxenvärldens krav och system.
Finns det några nackdelar med detta? Ja - och nej, är mitt personliga svar. Alla behöver sin fantasi för att kunna utvecklas som människa, men för vissa går det dessvärre för långt. Förlorar man sig i en annan värld kan det, som jag har uppfattat det, bli jobbiga och obehagliga konsekvenser.
Som alla vet så finns det ju folk som mår dåligt. Då kan den s.k. "verklighetsflykten" vara ett mer attraktivt alternativ till ett som man inte trivs med. En psykos kan till exempel börja med att man skärmar av sig - flyr från den sanning man anser är smärtsam och outhärdlig. Det får ju givetvis extremt otrevliga följder, som man då måste leva med livet ut. (Parentes: Psykoser kan ha väldigt många olika orsaker och starter, den här är bara en).
En annan sak som kan vara ofördelaktig är om man, låt säga, spelar datorspel eller annat, så pass mycket att man "glömmer bort" världen utanför. I vissa fall kan man kalla det missbruk.
Enligt mina uppfattningar och tankar så tror jag att allt detta hör ihop på något sätt. Gränsen mellan en "paus" och en "flykt" kan vara väldigt hårfin. Med det menar jag att det kan gå för långt, fast man själv är totalt blind för det, märker det inte. Det här, liksom hela livet, är en balansgång på en smal, bräcklig trädgren och det gäller att ha kontroll över det. Det här inläggets tema hör ihop med allt annat. Allt. Hela livet är som, vad ska jag säga, DNA-trådar. Ingenting är paralellt, en tråd rör alltid vid en annan. Vissa saker berör varandra väldigt mycket, medan andra väldigt lite. Det här är egentligen helt självklara frågor, men jag tror inte att alla har tänkt på samma sätt som mig och de flesta funderar väl inte över sånt här varje dag. Det jag försöker göra nu är att sätta ord på saker som det kanske inte alltid är så lätt att hitta ord för, då de är ganska luddiga, oskarpa och osynliga.
Det är är inte baserat på någon fakta - Jag utgår efter mina tankar och erfarenheter!
Kommentarer
Trackback
